snart ett år

Nu på söndag är det snart ett år sedan mormor dog.
Är tillbaka i arvika nu tillsammans med min underbara flickvän och efter att ha varit och tränat ikväll tog vi en liten extra promenad innan vi gick hem igen. Vi gick förbi min mormor och morfars hus eller föredetta hus kanske man ska säga då han sålde det nu i höst då mormor inte finns längre. Att gå förbi det huset igen och se andra människor bor där var jobbigare än jag hade räknat med och många minnen bara slog emot mig och sparkade undan benen på mig totalt. Har ju alltid varit där! Sedan jag var nyfödd tom och det var mormor o morfar som passade mig när jag var liten och mamma jobbade. Tanken på att inte få åka dit något mer och sitta vid köksbordet och fika tillsammans med dom båda ngt mer gör så himla ont, att inte få sitta på uteplatsen i sommar och prata lite "skit" som förr eller att se syskonbarn och små kusiner springa runt på den stora gräsmattan och leka som jag och mina syskon gjorde när vi var små.... Det gör allt för ont just nu och tankarna och minnena gör det hela än värre. Sen efter att ha gått vidare en bit kom vi fram till den lekpark där vi åkte pulka tillsammans med mormor varje vinter... den lekpark jag cyklade till mer mormor gåendes bakom mig. Att stå där nu snart ett år efter att mormor har gått bort var allt annat än lätt. För att inte prata om att se den kiosk vi gick till ibland och köpte glass på sommaren efter att ha lekt i lekparken en stund. Men jag är glad att jag har dessa minnen kunde nästan se mormor stå där nere i slutet av den lilla backen och vänta på att få ta emot mig när jag kommer ner. Man kan inte ha bättre mormor eller morfar än jag har. Dom båda har givit mig så himla mycket både som person men framför allt många underbara minnen från det att jag var liten. Sen att sitta och lyssna när dom berättar/berättade hur jag var som liten och deras syn på saker och ting är jättekul och intressant men samtidigt pinsamt! typ som att jag hade ett par shorts som jag alltid skulle ha på mig oavsett om det var vinter, vår, sommar eller höst. =) Det enda som jag saknar nu är mormor, att få se henne le, se hennes bruna ögon och känna doften av henne. Helt enkelt så gör sig alla minnena påminda nu när det närmar sig ett års dagen. Jag vet att det är lika jobbigt för alla men mest jobbigt måste det ändå vara för morfar som förlorade sitt livs kärlek. Det jag har lärt mig att förlora mormor är att ta vara på tiden och vara rädd om dom jag älskar och försöka träffa dom så ofta jag kan. Ska ta en tur till morfar imorgon och ta en kaffe och tjata lite med han. Jag har tyvärr fått säga farväl av mormor alldeles för tidigt men jag har fortfarande min underbara morfar kvar i livet och det är jag glad för!

Älskar er mormor och morfar!